x
Ingen Parken idag. Det känns som det alltid blir såhär. Kanske för att jag alltid har så höga förväntningar.
Jag borde träffa Emma och kissig nu. Men jag är trött och har ont i huvudet.
Hejdå.
Inatt ska jag sova ensam hemma. Det ska jag imorgon också, och dagen efter det.
Kanske är det så det borde vara.
Ett nattinlägg
den tiden. Mat under dagtid kan jag oftast klara mig utan. Men på natten måste jag ha yoghurt! Eller kardemumma skorpor. För tillfället är båda slut. Så jag får nöja mig med oskalade morötter. När jag åt det i skolan sa David i klassen att jag gillar hästar mer än vad som var nyttigt för min hälsa men min lärare sa att morotskal var bra för hår och naglar, jag sa att jag absolut visste den faktan. Men skälet till att jag inte skalar är ju för att jag är lat. Mu.
Iallafall, om två timmar kommer mammas taxi och hon åker iväg till Indien. Där hade hon lite planer om att eventuellt gifta sig. Det känns konstigt. Hon hade inte ens pratat om mig med det, jag fick liksom reda på det genom facebook. Känns ju kul, är det så här det moderna samhället ska se ut? Jag borde vara gladare för mammas skull, men hon ser inte att han är konstig. Han blir svartsjuk över minsta grej. och då menar jag verkligen minsta. Mammas killkompis hade t.ex grattat henne på facebook för att hon skulle gifta sig, och han vart svartsjuk som fan. Om man ska gifta sig, borde man inte vara säkra på varandra då? Jag menar han värkar ju inte lita på mamma.
Men det är väl kul att mamma är lycklig endå. Trots att hon är för kär för att se vissa saker.
Imorgon ska jag kanske iallafall se Parken. Om pappa slutar leka idiot. Jag kan inte sova i mammas tomma lägenhet som ligger ca 500 meter ifrån kafe 44 där de spelar. Istället säger han att han ska komma och möta mig där utanför, och sedan ska vi gå till hans jobb (han jobbar natt) och så ska jag sova där. Så o-nödigt, och tråkigt.
Det är slut mellan pappa och hans tjej, vilket man direkt märker av. Pappa är så mycket snällare när han har en tjej.
På återseénde!
/Hedda
Fjärilshuset
Lätt att man borde skaffa sig en ödla. Titta t.ex hur givmild och vacker denna
såg ut..
I affären köpte vi såbubblor...
Årets första dag då jag inte haft på mig min jacka. Vindarna kändes kalla
men jag frös inte.
På återseénde!
/H3DD4444
250209
var över två och vi åt mer lunchigt... Men brunch låter coolare så Brunch it is.
Tog sedan en liten promenad...
Ute var det snöö D:
Fast lite grönt eller.. ah rött titta allt framm. :*
Min dag i bilder iallafall.
Hoppas eran dag varit på topp..
HEJDÅÅ!
I'll MISS YOU
PÅ ÅTERSEÈNDE!
/Hedda
240209
frågade vad portkoden var. Jag undrar varför folk alltid våldgästar
mig hela tiden..hmm..HMMM. Men jag står iallafall med öppna armar och tar emot dem. :D
Sen kom fler gaiiiz :*
och en till...
Gay-flikkkan på första bilden sov kvar hos mig över natten.
Vi kollade på Häxan surtant och någon annan dålig svensk film
hela natten. Vi vart också bästis med någon hög skinhead snubbe :*
PUSS?
/Hedda
Alla hjärtans dag.
Vad är meningen med det, egentligen?
Någonting satan hittat på så att vi singlar ska
känna oss ensammare en vanligt?
Eller kanske var det alla affärer som kom på
det som ett bittert försök till att få oss att konsumera
lite mer den dagen.
Äsch, jag är väl lite pessimistisk ibland. Men
kanske skulle jag tycka annorlunda om jag inte själv varit
singel. Men behöver folk en speciell dag för att kunna säga
till sin partner att de älskar varandra?
Aja, jag bestämde mig för att tillbringa dagen till att
plugga inför ett so prov, som ska äga rum på tisdag,
och till att städa. Kanske en aning patetiskt men jag bryr
mig inte.
men jag är lite bitter med tanke på att jag inte fick någonting,
fast samtidigt gav jag ingenting/uppmärksammade ingen)
På återseénde!
/Hedda
090213
och ner mest hela tiden. Man tror att nu NU kanske man kan få
fortsätta gå i den där nerförsbacken. Fortsätta på stigen där solen
alltid lyser. Men precis när tanken slagit en så kommer det en vägkorsning
och man råkar välja stigen där det är uppförsbacke. Men man måste alltid
fortsätta gå. Kanske är det som man kan förknippa livet med, en stig.
En stig där man möter både gott och ont. Sol och mörker. Ner eller uppförspackar
eller kanske är stigen bara alldeles rak. Men man måste alltid fortsätta att gå,
Även om det är uppförsbacke, spö regn och stenar som alltid råkar ligga framför
ens fötter. Kanske ramlar man ibland. Men man måste resa på sig, för livet är
en uppgift. Men man får inte glömma att efter mörkret brukar solen titta fram.
Iallafall, så typiskt mig att börja prata om vad livet är när jag bara skulle säga att
mitt humör går upp och ner hela tiden.
Men jag har kommit på att nästan alla
mår dåligt ibland. Man tror sig vara så ensam
om vad man känner. Man tror att alla mår så jävla bra.
Men man vet egentligen ingenting.
Jag mår illa.
Godnatt
/Hedda.
Den olidliga väntan på fortsättningen är äntligen slut! :D
Jag skriver ett nytt inlägg så det under inte blir så jobbigt
för mina gulligull läsare att läsa. Allt för er liksom.
För jag måste berätta om en apstor sak jag nyss upptäckte!
Om man vill ändra typsnitt i ens inlägg, så trycker man på
ctrl och sedan 1 eller 2 eller tre osv, beroende på hur man
vill att texten ska se ut. Min favorit är ctrl + 7. Vilken är eran?
Hehe. Skoija. Men iallafall. Detta upptäckte jag alldeles
själv, av en slump liksom. Och ni, om ni nu tänker att
"men herregud det vet ju alla" Så behöver ni väl inte säga det?
Kommentera hellre "Herregud Hedda du är ett geni!"
Just nu lyssnar jag på My darling YOU! Underbar musik! och jag hatar
mig själv för att jag inte är arton och jag hatar debaser för att de har artonårs
gräns på My darling you och en massa andra bra band som spelar där.
Jag menar hallå, vill de inte ha en massa omogna fjortonårinigar
som ska stå och skrika samtidigt som de mognare människorna
försöker ha det lite trevligt. Det sklle jag ha velat ha.
Typ
Kanske
Inte
Men andå!
ÄH på återseénde!!!!!
H£DD4- Geniet!!
Jag är liksom som ett svart och vit rutigt tyg. Någon som vill sy mig till en vacker klännig. Eller spilla lite rosa fär på mig?
Jag är ledsen för svag uppdatering, men det känns aldrig
riktigt som jag har något att säga. För tillfället känns allt bara
liksom, ingenting.
Hade en trevlig dag (eller snarare kväll) med Izabelle igår.
Vi gjorde inte riktigt något speciellt. Bara typ åt lite, åkte lite
tunnelbana. Fotograferade och hoppade runt lite i någon slags
grotta/tunnelbanestation. Sen åkte vi lite mer tunnelbana och åt
lite till. Trevligt var det iallafall. Kanske hon vill logga in någon gång och skänka lite bilder. Kanske.
Men det är märkligt, för jag är antingen väldigt trött och därmed typ tråkig.
Eller så är jag övertrött och lite sådär jobbigt glad, pigg och typ dampig.
Som jag förklarade för Emma och Izabelle, en slags gungbräda där
man liksom faller över hela tiden ifrån en sida till en annan. Jag kan liksom
aldrig vara någonstans i mitten. Det måste vara svart eller vitt, likzoohm.
/H£DD4! - Gungbrädan :D
Tack.
något sett. För så är det inte.
Men jag kan bli så jävla arg på mig själv när den där
känslan slår en. Eller inte bokstavligt slår en. Mer viskar
att "jag finns här" Samtidigt försöker man få bort den. För jag
är ju lycklig, jag har det ju bra! Det är så många som har det
dåligt samtidigt som jag känner mig dålig över minsta anledning.
Så jagcförnekar istället mig själv. Skrattar högre, och få den där kännslan
att vända sig innåt och gräva ett hål i mig. Men hålet blir större.
Och lättare att trilla in i. Men det täpps även igen ibland. Av alla
jag älskar. Och jag vill säga tack till det.
Aja, jag borde sova.
På återseénde
/Hedda- The angry one! (inte men endå)
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Och det var så mycket känslor som kom upp som jag tror länge
varit gömda. Medans de kom upp så földe nästan lite tårar med.
Men då kände jag mig fånig och började skriva här istället.
Men jag såg en tjej. En tjej jag kände igen så mycket, men endå inte.
Något i hennes ögon har förendras och det kändes inte riktigt som jag.
Mer som en lillasyster. Även om jag inte vet hur det känns att ha en sådan.
Men jag såg så.. jag vet inte...söt ut kanske. Nu tar jag aldrig bilder på
mig själv. Jag tycker jämt att jag blir ful. Jag saknar den där tjejen. Jag
var så ung och, brydde mig helt enkelt inte om något.
Jag kände aldrig press och funderade inte så mycket som jag gör nu.
Livet lekte helt enkelt. Jag var ung och ganska dum.
Nu är jag äldre och förnuftigare. Kanske.
Jag lever på tillbaka-blickar.
Just nu är varje dag är den andra lik, som en bubbla runt mig där
tiden står still samtidigt som det rör sig utanför bubblan.
Och detta eviga mörker. Och den eviga kylan.
och jag undrar vart vintern har gömt min energi och ork.
Kanske hos solen. För jag tror det var idag eller igår, då solen
tittade fram och jag tjisade mot den och tänkte
att det är just det här jag behöver. Sol.
En slags värme spreds över min kropp och jag kände
mig nästan lite lycklig. Om jag letar hos solen så kanske
den ger med sig och ger tillbaka min energi.
Det gäller bara att hitta den. Om mörkret bara
vill sluta dölja. Dölja allt.
För jag saknar så öendligt efter sommaren. Efter snygga
kläder och att slippa gå runt med halva garderoben på sig,
men endå ha frysa tills munnen färgas blå. Och jag saknar sena sommarnätter.
Och varma stenar mot nakna sommarfötter. Och att bada, känna svalkan mot solbränd hy.
Bild tagen 03/07-2008 i london. 
Grillning i söderbysjön.Men just nu är jag hungrig. Vrålhungrig.
/Hedda
Min ordentliga sida börjar lysa igenom! (Men bara vissa kan se den)
inlägg om dagen för att inte bli jobbig och tråkig. Men äsch,
löften är till för att brytas, typ.
Iallafall, jag märker hur människor ständigt ska skylla ifrån sig
när det är något som de känner är bristande på sig själv. Jämt
hitta någon att skylla på. Det är inte mitt fel, det är hennes fel eller
hans fel. T.o.m jag gör sådant, ibland.
(perfekta lilla jag? :o)
Som nyss tillexempel. Mamma kommer och nämner att jag borde lära mig att
plocka undan de glas av yoghurt som ständigt fylls på, på mitt nattduksbor.
Jag blir då arg på henne, och säger att hon jämt ska tjata på mig, och säger att det
är därför jag inte plockar undan. Klart som fan att det inte är!
Jag skyller bara ifrån mig för att inte jag ska behöva tynga ner mitt samvete
om medvetenheten om att jag är lat. Istället säger jag att det är hennes fel.
Jävlar, vad lätt det kan vara att vara efterklok.
En annan sak jag bara måste berätta, är att min mentor tycker att Bool ska
ha mig som förebild till att komma bättre i tid. Jag skulle tydligen inte ha kommit sent
någonting den här terminen. Det tycker jag var lite lustigt. Väldigt lustigt. Men ah så
alla ni som kommer mycket sent: Se upp till mig! :D
Den tyngande kraften på ögonlocken är välkommen på nattid. Inte på dagtid.
På natten när jag ligger i sängen så delger den mig med energi, men sedan,
på morgonen så väljer energin att stanna kvar i sängen. Det är jobbigt. På kvällen
har jag ingen nytta av att vara pigg, även om det är trevligt att ligga och filosofera litegrann
så blir jag så oerhört stressad av att inte kunna sova. Det är ju på dagen i skolan och på
fritiden som jag behöver vara pigg som mest.
Idag hade jag tänkt plugga men hittar ständigt på ursäkter till att slippa. Jag orkar inte.
Men igentligen vill jag ju veta saker. Man vill ju inte klassas som en "bimbo" eller "o-smart" osv.
Samtidigt orkar jag nästan aldrig plugga. Jag vill komma längst upp i trapphuset utan att
behöva gå några trappsteg. Typ.
På återseénde!
/Hedda- Latmasken.
Första februari tvåtusennio
att blogga. Vad jag ska blogga om vet jag inte riktigt.... än...
Jag kan ju alltid skriva om min otroligt spännande dag som jag idag
upplevt. Ibland tänker jag att "vem vill läsa om vad jag gjort" men kom
sedan på att, jag gillar att läsa om vad folk gjort. Liksom få sig en
inblick i någon annans liv, ur deras perspektiv.
Så, idag har jag suttit hemma och... läst bloggar och... pluggat.
Kan tyckas väldigt tråkigt men det kan samtidigt vara väldigt nödvändigt.
Vaknade även upp och kände mig trött och lite tråkig. Då vart jag lite arg på
mig själv, så jag satte upp håret lite knasigt, just för att motbevisa mig själv om
att jag minsann inte alls var tråkig! Men jag kom sedan på att det inte var så att
jag kände mig tråkig. Det är själva söndagen i sig själv som är tråkig. Det är som om
gud bestämt sig för att på söndagar ska man minsann ha tråkigt och vara trött och nästan
ha lite ångest, över något man inte vet vad. (Visst Hedda skyll ifrån dig på söndagen du)
Snart ska jag i alla fall ut på en liten promenad med min kära vän sen barndomen,
Emma. Det är så märkligt, vi två har nämligen alltid roligt när vi träffas, vi bor nära
varandra, men endå ses vi så sällan.
Äsch nu ska jag gå.
På återseénde!
/Hedda - I'm not boring. It is just sundays who's boring! (I promiss)
