Don'tStealMyLollipop

Vill bara säga att ni inte ska tro att jag är olycklig på
något sett. För så är det inte.

Men jag kan bli så jävla arg på mig själv när den där
känslan slår en. Eller inte bokstavligt slår en. Mer viskar
att "jag finns här"  Samtidigt försöker man  få bort den. För jag
är ju lycklig, jag har det ju bra! Det är så många som har det
dåligt samtidigt som jag känner mig dålig över minsta anledning.
Så jagcförnekar istället mig själv. Skrattar högre, och få den där kännslan
att vända sig innåt och gräva ett hål i mig. Men hålet blir större.
Och lättare att trilla in i. Men det täpps även igen ibland. Av alla
jag älskar. Och jag vill säga tack till det.

Aja, jag borde sova.

På återseénde

/Hedda- The angry one! (inte men endå)