Don'tStealMyLollipop

Sedan i lördags har jag känt mig mycket bättre på något vis. Kanske behöver
man backa några steg för att sedan kunna ta sats och hoppa lite högre.
Jag känner mig piggare trots att jag inte sovit mer, nästan mindre tom.
Sen är det något annat också, jag känner mig bra. Bra som jag är, inte som
någon jag inte är. Det är nämligen så att jag duger, precis som den jag är.
Och så poff har jag kommit en bit  på vägen mot ett mycket bättre självförtroende.

Det är så märkligt, som om vi människor som inte har några problem,  skaffar vi oss det,
eller lyckas alltid hitta något som inte är perfekta på kanske oss själva eller vår omgivning.

Jag menar se på mig t.ex. Jag har de perfekta föräldrarna (nästan)
Jag har väldigt bra vänner.
Trots att jag inte har sådär jättebra betyg, så mår jag ju inte dåligt i skolan.
Jag har inga fysiska skador.
Jag har bra med pengar.

Och ja, listan kan göras mycket längre. Men endå,  så ska man med sitt bästa
förstoringsglas leta reda på svackor på sig själv eller sin omgivning. That sucks.
Så nu har jag lämnat det. Istället ska jag använda förstoringsglaset till att hitta
allt bra, fast jag tror inte jag behöver det, det syns så tydligt endå.

Inte för att förespråka att må dåligt är bra, men, Om ni känner en dålig
kännsla inom er, ta emot den. Det blir bättre sen.

På återseénde!
/Hedda- The great one! :D