Don't think twice, it's alright.
Denna dag kändes lite konstig, liksom allt annat gör, framförallt jag.
Mina känslor går upp och ner som vågor, ena sekunden är jag glad
andra kan jag bara känna mig ledsen, helt utan anledning. Men dessa
vågor är bekanta. Jag känner igen dem, ifrån femman någon gång.
Vågorna smakar inte bara salt, de smakar lite av någonting som man inte
riktigt kan sätta fingret på, vinden som vågorna skapar säger i alla fall att
jag inte ska tro att jag är något. Men jag vill inte höra vinden viska detta
i mina öron, jag vill inte höra. Så istället skriver jag en historia om en tjej
med anorexi. Denna tjej är självhatande och mobbad av ungefär, alla.
Alla, förutom hennes egna föräldrar. Men dessa föreldrar vet egentligen inget om
henne, för allt de vet har hon hittat på, ungefär.
Efter detta kändes det ganska så bra, det var som om denna tjej, som
föresten fått namnet Eva, tog över mina negativa tankar.
Jag har alltid varit någon som gillat att fantisera, även om jag så här på senare år
kommit ifrån det, väldigt mycket. Men jag minns förut, under ungefär hela låg och halva
mellan stadiet. Tider jag ofta bara kunde sitta och drömma. Men detta var inte bara positivt,
det störde mina studier. Eftersom jag ofta bara kunde sitta och drömma bort lektioner. Jag mindes
hur min lärare tog upp detta med mina föräldrar. Men det vart bättre och bättre och mot
6:an var det nästan som om jag helt glömt bort hur man gjorde detta, drömma alltså.
På återseénde
/ Hedda- The one who's a little great (but she was even better before)
Mina känslor går upp och ner som vågor, ena sekunden är jag glad
andra kan jag bara känna mig ledsen, helt utan anledning. Men dessa
vågor är bekanta. Jag känner igen dem, ifrån femman någon gång.
Vågorna smakar inte bara salt, de smakar lite av någonting som man inte
riktigt kan sätta fingret på, vinden som vågorna skapar säger i alla fall att
jag inte ska tro att jag är något. Men jag vill inte höra vinden viska detta
i mina öron, jag vill inte höra. Så istället skriver jag en historia om en tjej
med anorexi. Denna tjej är självhatande och mobbad av ungefär, alla.
Alla, förutom hennes egna föräldrar. Men dessa föreldrar vet egentligen inget om
henne, för allt de vet har hon hittat på, ungefär.
Efter detta kändes det ganska så bra, det var som om denna tjej, som
föresten fått namnet Eva, tog över mina negativa tankar.
Jag har alltid varit någon som gillat att fantisera, även om jag så här på senare år
kommit ifrån det, väldigt mycket. Men jag minns förut, under ungefär hela låg och halva
mellan stadiet. Tider jag ofta bara kunde sitta och drömma. Men detta var inte bara positivt,
det störde mina studier. Eftersom jag ofta bara kunde sitta och drömma bort lektioner. Jag mindes
hur min lärare tog upp detta med mina föräldrar. Men det vart bättre och bättre och mot
6:an var det nästan som om jag helt glömt bort hur man gjorde detta, drömma alltså.
På återseénde
/ Hedda- The one who's a little great (but she was even better before)
Tankar:
Postat av: Issi.
Inte för att vara petig men föreldrar stavas med ä. Föräldrar :P
Hopppas du mår bättre snart. <3
Postat av: Anonym
SV: Jo, hörde ni skulle på bio. Synd att både du och jag missade det!
Aja, va filmen bra? Har velat se den länge! :*
Postat av: Emelie
SV: Oh tackar för den fina kommentaren!
Jo, jag kan tänka mig att mänga känner sig tvingade att vara och uppföra sig på ett visst sätt för att bli accepterade. Men om man vågar släppa allt det där så vet jag att man kommer att må mycket bättre. Bara för en stund när jag tänkte så så kom jag t ex på att jag inte behöver platta håret i kväll när jag har duschat, jag kan faktiskt gå i lockigt hår, för det är minst lika fint! Det kanske låter själviskt, men att tycka att man själv är ok betyder ju inte att man är självisk.
:*
Trackback
