Jag tänker faktiskt inte ursäkta att det var en vecka och tre dagar sedan jag senast bloggade...
Så, nu skriver jag nog detta inlägg mest för att konstatera
att jag faktiskt, tro det eller ej, är vid liv. Och livet ja, det rullar väl
på, även om jag, sedan sjukdomen drabbade mig, mest gått
runt och känt mig lite som en living-dead-doll. Varför det känns
så är väl antagligen för att jag är så trött. Jag känner mig varken ledsen
eller speciellt glad. Men något posetivt jag iallafall kan säga är att jag
hållit nyårslöftet att göra alla läxor väldigt bra trots tröttheten som
lagt sig som väldigt tunga stenar i fickorna.
På för hoppningsvis en lite tidigare återseénde.
/Hedda
att jag faktiskt, tro det eller ej, är vid liv. Och livet ja, det rullar väl
på, även om jag, sedan sjukdomen drabbade mig, mest gått
runt och känt mig lite som en living-dead-doll. Varför det känns
så är väl antagligen för att jag är så trött. Jag känner mig varken ledsen
eller speciellt glad. Men något posetivt jag iallafall kan säga är att jag
hållit nyårslöftet att göra alla läxor väldigt bra trots tröttheten som
lagt sig som väldigt tunga stenar i fickorna.
På för hoppningsvis en lite tidigare återseénde.
/Hedda
Tankar:
Postat av: Emelie
SV: Tack :*
Postat av: Emelie
SV: oh tack vad glad jag blev! :D Du betyder desamma för mig, hoppas du vet det :*
Trackback
