Ibland är jag stark.
jag måste stänga av datorn, vilket resulterade till ett jättestort bråk. Jag skrek
"Jag hatar dig" Det högsta jag kunde och mamma skrek som jag aldrig hört
henne skrika förut (undra om jag någonsin hört henne skrika på mig någon
gång ens) Jag sprang iallafall in på mitt rum och smällde igen dörren.
Försökte gråta ljudlösa tårar, för jag ville att hon skulle tro att jag var "stark"
och inte alls brydde mig om vad jag eller hon sa. (vilket var väldigt fel, ju kärleksfullare
mor, ju mer skuld känslor får barnet, är mamman elak lär sig barnet istället att hata
och min mamma är väldigt kärleksfull)
Jag ville egentligen springa fram till henne, krama henne och säga att jag inte alls
hatade henne. Men min stolthet höll mig fast. Den hade bundit fast mig med vassa nålar
som jag förtvivlat försökte riva loss. Tillslut lyckades jag iallafall riva loss nålarna och sprang ut
till mamma, sa att hon hade rätt och grät lite mot hennes axel.
Och vad vill jag säga med detta inlägg?
Jo, jag vill säga att vad jag tycker att vara stark är inte att kunna
säga saker utan att bry sig. Att vara stark är till exempel
att göra saker man egentligen tycker är jobbiga. Som att jag, i mitt
fall, lyckades bryta mig loss ur min stolthets grepp och erkänna
att jag hade lite fel.
Jag vill också säga att man känar på att vara sk stark
Efteråt kände jag mig bättre, vet inte riktigt
vart, men jag tror det var vid hjärtpartiet någonstans.
Mamma sa också att jag kunde vara med Izabelle en liten
stund dagen efter. (Innan hade hon skrikit att hon skulle dra in mitt barnbidrag
om jag gick ut med henne)
Och sist men inte minst delade vi på en semla och varm mjölk!
(Måste även tillägga att både jag och mamma hade lite pms, båda fick vår mens igår. hehe)
På återseénde!
/Hedda- the strong one! :D
Intressant inlägg, då det du skriver faktidkt stämmer helt och hållet! Det där som du beskriver, att tro att man är stark, kallas falsk stolthet. Den är ju inte bra för varken en själv eller andra, som du sa. Och när man har bett om förlåtelse kan man nästan känna sig mer "stark" än den andre, då det var man själv som tog steget till försoning. För alla vill ju vara sams med varandra, så det är ju bara moget att säga förlåt! :*
fick också min mens då! HIGH FIVE, HEDDA!
du är en stark person.
En ärlig, stark och helt underbar person!!
Jag älskar dig gumman!
och kommer alltid att göra. <33 :')
SV: Jo, du har sagt det och du ska veta att det betyder mycket att du läser min blogg! <3
Ja, jag kanske skulle ta och göra det någon dag... ska fundera på det, det skulla ju vara lite intressant och se om man fick fler läsare. :)
Fin blogg!
SKit fiin blogg:)
