Pratade precis med morfar, och imorgon ska vi kolla på gitarrer. Ohyes.
Nu är jag inte nästan inte alls sur på pappa längre.
Bara en snutta irreterad, men det tar vi sen. Han har nämligen bytt "uppfostrings strategi".
Nu, uppmuntrar han mig när jag gör läxorna med bio biljetter etc, istället för att straffa med data förbud och sånt strams. Och det funkar, så mycket bättre. Jag har till exempel suttit över två timmar med matten, som jag värkligen hatar.
Jag kan tom säga att jag tycker om min pappa nu. Även om jag alltid gjort det, igentligen. Under allt hat, alla bråk, så har jag alltid tyckt om honom. Han är ju endå samma person, samma person man kan diskutera saker i timmar med,
han är min samma pappa, den där pappan som tycker att rätt ska vara rätt, vänster partisten, som värkligen står för det han tycker, och är den, som jag alltid sett upp mot lite. Anledningen till allt är nog endå att jag svikit honom. För jag kan själv tänka att om man har ett förtroende för sitt barn och sen, så sviker den det förtroendet, det känns nog inte så kul.
Och om man desutom bygger upp förtroendet igen och börjar, igen att lita på barnet och den sviker det -igen. Det kan nog värkligen inte kännas bra. Och grejen är att jag svikit det förtroendet väldigt många gånder.
Anledningen till min "snutta med irretation" är för att jag inte får sitta något vid datan som paus i läxandet. Jag menar, det är ju endå helg, och jag tycker faktist, att jag förkänar att ha lite helg. ( om ni undrar hur jag då kan sitta vid datorn så är det för att jag är lite för smart)
Måste också skryta med vilken fanstastisk dotter jag är också som
går upp tidigt och gör frukost åt sin gamle far, gav även en chocoladask
(som jag köpt för pengar jag fick av pappa för att köpa mat).
hjälp fick jag av pappas flickvän som kom dit innan pappa hunnit komma hem från
sitt nattjobb. Snacka om att jag är drömdottern! (eeeeh tyyyst!) Det är Farsdag förer som inte visste.
Puss, hej. (se där, vad artig jag är, rimma kan jag också)
Bara en snutta irreterad, men det tar vi sen. Han har nämligen bytt "uppfostrings strategi".
Nu, uppmuntrar han mig när jag gör läxorna med bio biljetter etc, istället för att straffa med data förbud och sånt strams. Och det funkar, så mycket bättre. Jag har till exempel suttit över två timmar med matten, som jag värkligen hatar.
Jag kan tom säga att jag tycker om min pappa nu. Även om jag alltid gjort det, igentligen. Under allt hat, alla bråk, så har jag alltid tyckt om honom. Han är ju endå samma person, samma person man kan diskutera saker i timmar med,
han är min samma pappa, den där pappan som tycker att rätt ska vara rätt, vänster partisten, som värkligen står för det han tycker, och är den, som jag alltid sett upp mot lite. Anledningen till allt är nog endå att jag svikit honom. För jag kan själv tänka att om man har ett förtroende för sitt barn och sen, så sviker den det förtroendet, det känns nog inte så kul.
Och om man desutom bygger upp förtroendet igen och börjar, igen att lita på barnet och den sviker det -igen. Det kan nog värkligen inte kännas bra. Och grejen är att jag svikit det förtroendet väldigt många gånder.
Anledningen till min "snutta med irretation" är för att jag inte får sitta något vid datan som paus i läxandet. Jag menar, det är ju endå helg, och jag tycker faktist, att jag förkänar att ha lite helg. ( om ni undrar hur jag då kan sitta vid datorn så är det för att jag är lite för smart)
Måste också skryta med vilken fanstastisk dotter jag är också som
går upp tidigt och gör frukost åt sin gamle far, gav även en chocoladask
(som jag köpt för pengar jag fick av pappa för att köpa mat).
hjälp fick jag av pappas flickvän som kom dit innan pappa hunnit komma hem från
sitt nattjobb. Snacka om att jag är drömdottern! (eeeeh tyyyst!) Det är Farsdag förer som inte visste.
Puss, hej. (se där, vad artig jag är, rimma kan jag också)
Tankar:
Postat av: Anja
Svar:
Jag vet, det är vad jag tycker också. Med Lars visste man aldrig vad man skulle få, det var jättespännande att se! Men nähääää... Haha!
Trackback
