Don'tStealMyLollipop

Klockan var runt elva på morgonen, och jag, min far, och hans
tjej Marie satt och drack kaffe, läste morgintidningen och åt
mackor. Morgonen var alltså, en helt vanlig söndagsmorgon.
Plötsligt ringer telefonen. Min far går fram, svarar.
I andra änden är det min mammas vän, Susanne.
(För er som inte vet så är min mamma i Indien och beräknas komma
hem måndag kväll)
Mamma hade tydligen blivit rånad.
Oron drabbade mig som en sten, en stor sten som tungt
föll ner igenom min hals, ner i magen där den snurrade runt några varv
och tillslut stannade.
Men, som tur i oturen var det inte så hämskt som det lät, och
min mamma var oskadd (är oskadd).
Men eftersom passet, pengar, bankkort och sånt försvann
lär hon inte hinna med sitt plan.
....
skit.