Konsten att hitta sig själv.
Jo, jag vet att jag heter Hedda. Jag vet att jag är 14 år, går
i björkhagensskola där jag har relativt många vänner, och oftast, ja, oftast
ser jag nog ganska glad ut.
Men mer, djupare, vem är jag då?
Jag vet att jag är väldigt kännslig. Även om jag är bra på att
dölja det, så har jag väldigt lätt för att bli ledsen. Att min pappa förut
sade, för ett par dagar sedan: "men du blir ju inte ledsen för sånt" visar
på att jag nog är väldigt duktig på att dölja.
Okej okej, jag är kännslig. Men mer då?
Förut, iallafall, trodde jag att jag var snäll, ibland lite för snäll,
men jag har börjat tvivla, jag börjar, ibland, att se tecken på att
det finns en elakhet i mig också. Fast i för sig kommer alltid ångesten
krypande de få gånger jag varit elak.
Men en händelse har nog gjort att jag hittat tillbaka till det gamla endå.
Okej, we get that. Men mer, vilka mer undangömda delar av min själ
ska jag blotta i denna blogg?
Ja..
...
Det är nog det som är problemet. Jag vet inget mer och djupare om mig själv.
Och jag ställer mig själv frågan vem jag egentligen är. Men som svar får
jag en tystnad, som övergår till tomhet.
Ja, känner samma här :/
Folk kan nog se mig som en sorts clown, jag tycker det är roligt att skämta och vara glad. Men det kan även vara en säker skyddsmekanism.
Sen kan nog folk se mig som omogen ibland då jag lätt blir sur för småsaker, och liksom går och "småsurar". Som tur är fattar jag iallfall när jag är barnslig. Efteråt.
Men om jag inte bara vill vara den där knäppa kompisen då? Jag kan faktiskt avslöja att jag är en helt jävla annan person i min ensamhet. Då gråter jag ofta. För att jag faktiskt inte vet vem jag är.
Men då är vi iallafall två om det! Puss :*
Jag vill börja med att säga att jag värkligen inte ser dig som en sort clomwn! Jag ser dig som en intelligent tjej med humor. Sen vet jag själv, att det är svårt att se något sådant i sig själv. Och det är väl så att man känner att man måste skratta, och vara glad, för att bli uppskattad, jag gör det iallafall. Inte för att jag inte är glad.. men tjaa. Du fattar.
Puss! :*
Tack!
Ja, precis. Man undrar om man inte vore tråkig och ouppskattad om man bara "va" liksom.
